Min pojkvän
Fick en kommentar igår som bad mig att skriva ett inlägg om hur jag och min pojkvän träffades, och visst kan jag göra det :) Det är ingen särskillt dramatisk eller originell historia, men jaja ;) Okej, det här kommer nog att bli jäkligt lång om jag känner mig själv, jag kan sammanfatta längst ner ;) Men läs gärna igenom :)
I mitten av februari förra året så satt jag hemma, när jag fick ett meddelande på facebook. "Är det sant att du spelar cod?" stod det... Det var från en kille jag aldrig pratat med, men som gick i nian i min skola (jag gick i åttan då), så det var väll lite konstigt att han började prata med mig, men jag svarade, och sen chattade vi om typ ingenting i cirka 20 minuter innan han bad om mitt nummer. Ni skulle ha sett min freakout på fbchatten till min kompis Johanna :$ Han fick mitt nummer iaf, nu tänker alla: "OHMYGOD alltså vem fan ger sitt nummer till en kille man inte känner som man knappt har pratat med?????". Ehm... fjortonåriga jag gör... Iaf... Vi messade i lite mindre i en vecka och klickade så mycket man nu kan över sms. Han frågade mig en fredagkväll när jag stod och borstade tänderna om jag ville träffa honom i verkligheten, jag gjorde en pinsamt ful segerdans genom köket, min pappa såg den btw, innan jag svarade. Han föreslog att vi skulle träffas på en måndag, som var Alla Hjärtans Dag, vilket jag pinsamt nog hade missat fullkomligt. Så jag sa okej och insåg inte förens på söndagen att jag hade en Alla Hjärtans Dag "dejt" med en kille som jag bara hade hälsat på vid ett par ytterst pinsamma tillfällen i korridoren i skolan... Måndagen kom, och jag hade ont i magen HELA JÄVLA DAGEN. Efter skolan så träffades vi utanför skolan, hälsade lite generat på varandra, tror tillochmed att vi kramades, och gick vidare hem till mig. De första 100 meterna var vi knäpptysta. Sedan faan började jag snacka! Och jag tror att jag pratade nästan oavbrutet tills vi kommit hem till mig, jag blev tvungen, han sa inte ett skit. Förutom när han berättade att han var från Skåne och jag pinsamt nog började asgarva, så socialt kompetent är jag. Anyway, han började slappna av lite efter ett tag, och när vi kommit hem till mig så pratade vi båda två :) Efter en pinsam incident med min lillasyster så gick vi upp till mitt rum, och satt där och pratade. Han kysste mig efter efter ett par timmar, och precis innan vi gick frågade han om jag ville bli tillsammans med honom. Jag sa: Nej... Vad fan tror du, klart jag vill! Ja, jag är medveten om att jag är pinsam och dum i huvudet. Sedan tog han bussen hem och jag hade ny pojkvän som jag bara träffat en gång. Nu tänker alla: VA? Vem faaan blir tillsammans med någon som de bara pratat med EN GÅNG!? Fjortonåriga jag blir. Och vi har nu varit tillsammans i ett år, sex dagar och cirka 3 timmar. Första bilden på oss två:
Sammanfattningsvis: David började chatta med mig på fb, efter cirka 20 min frågade han efter mitt nummer, han fick det, vi messade i en vecka, han frågade om vi kunde träffas, vi träffades på Alla Hjärtans Dag, han kysste mig, vi blev tillsammans ;) Och ja, vi hade bara kännt varandra i en vecka, men han var den finaste killen jag någonsin träffat, och seriöst, vad fan har man att förlora egentligen?
I mitten av februari förra året så satt jag hemma, när jag fick ett meddelande på facebook. "Är det sant att du spelar cod?" stod det... Det var från en kille jag aldrig pratat med, men som gick i nian i min skola (jag gick i åttan då), så det var väll lite konstigt att han började prata med mig, men jag svarade, och sen chattade vi om typ ingenting i cirka 20 minuter innan han bad om mitt nummer. Ni skulle ha sett min freakout på fbchatten till min kompis Johanna :$ Han fick mitt nummer iaf, nu tänker alla: "OHMYGOD alltså vem fan ger sitt nummer till en kille man inte känner som man knappt har pratat med?????". Ehm... fjortonåriga jag gör... Iaf... Vi messade i lite mindre i en vecka och klickade så mycket man nu kan över sms. Han frågade mig en fredagkväll när jag stod och borstade tänderna om jag ville träffa honom i verkligheten, jag gjorde en pinsamt ful segerdans genom köket, min pappa såg den btw, innan jag svarade. Han föreslog att vi skulle träffas på en måndag, som var Alla Hjärtans Dag, vilket jag pinsamt nog hade missat fullkomligt. Så jag sa okej och insåg inte förens på söndagen att jag hade en Alla Hjärtans Dag "dejt" med en kille som jag bara hade hälsat på vid ett par ytterst pinsamma tillfällen i korridoren i skolan... Måndagen kom, och jag hade ont i magen HELA JÄVLA DAGEN. Efter skolan så träffades vi utanför skolan, hälsade lite generat på varandra, tror tillochmed att vi kramades, och gick vidare hem till mig. De första 100 meterna var vi knäpptysta. Sedan faan började jag snacka! Och jag tror att jag pratade nästan oavbrutet tills vi kommit hem till mig, jag blev tvungen, han sa inte ett skit. Förutom när han berättade att han var från Skåne och jag pinsamt nog började asgarva, så socialt kompetent är jag. Anyway, han började slappna av lite efter ett tag, och när vi kommit hem till mig så pratade vi båda två :) Efter en pinsam incident med min lillasyster så gick vi upp till mitt rum, och satt där och pratade. Han kysste mig efter efter ett par timmar, och precis innan vi gick frågade han om jag ville bli tillsammans med honom. Jag sa: Nej... Vad fan tror du, klart jag vill! Ja, jag är medveten om att jag är pinsam och dum i huvudet. Sedan tog han bussen hem och jag hade ny pojkvän som jag bara träffat en gång. Nu tänker alla: VA? Vem faaan blir tillsammans med någon som de bara pratat med EN GÅNG!? Fjortonåriga jag blir. Och vi har nu varit tillsammans i ett år, sex dagar och cirka 3 timmar. Första bilden på oss två:
Sammanfattningsvis: David började chatta med mig på fb, efter cirka 20 min frågade han efter mitt nummer, han fick det, vi messade i en vecka, han frågade om vi kunde träffas, vi träffades på Alla Hjärtans Dag, han kysste mig, vi blev tillsammans ;) Och ja, vi hade bara kännt varandra i en vecka, men han var den finaste killen jag någonsin träffat, och seriöst, vad fan har man att förlora egentligen?
Kommentarer
Trackback
