Lovisa

Jag är aldrig nöjd med mitt hår. Antingen så byter jag hårfärg eller så är det för kort eller så har jag utväxt eller så är det slitet eller vad som helst. Nu senast så blev jag ju blond, i oktober någon gång, och trivs oväntat nog ganska bra såhär. Men nu har utväxten börjat bli ett faktum, plus att mitt hår har en väldigt märklig blond färg mot topparna, i och med att jag slingade mitt ljusbruna hår, och vissa slingor är ljusbruna fortfarande. Jag ska gå och klippa mig och slinga om håret någon gång här i januari, för att äntligen få den slutgiltiga blonda färgen som jag tänker ha sen, och nu håller jag på att fundera på det här med löshår igen. Jag har haft brunt löshår i (nästan) hela ettan och även större delen av tvåan, clip on då, från Luxy Hair. Har älskat mitt löshår, det ser naturligt ut, håller sig fint i nästan 8 månader och gör att håret ser tjockt och snyggt ut! Kostar dock 800 kronor, och tar tid på morgonen, men skulle vara så jäkla najs att ha till studenten och alla skivor... 

Vi får väll se hur jag gör. 

Julen har trots allt inte blivit så himlans illa i år, vet att jg skrev ett inlägg om att det inte brukar gå så bra för mig, men man lever och man lär. Denna jul har jag festat massvis, varit med Niklas, pluggat och ätit hur mycket mat som helst. Har fått jättefina prylar, och faktiskt shoppat en del. Vintern är ännu inte över, men hittils verkar det helt ok. Stressen över nyårsklänning är fucking real though, men det löser vi på något sätt. 

Alltså det här med raggning på krogen är väl en ganska bra och kul grej egentligen, för alla snygga och glada singlar. De allra flesta vet hur man flirtar, och när det är dags att sluta och när det är läge att fortsätta. Men alltså på sistone har jag fan börjat undra lite, är det bara folk under 20 som har koll på detta? Bara senaste två veckorna så har jag varit ute fem gånger eller så, och det finns liksom ingen hejd på killar 20+ som har bestämt sig för att nån är söt. Nedan följer tv exempel från senaste veckan:

 

Jag gick ut på barrunda med Niklas, tre av hans tjejkompisar och en av tjejernas pojkvän och hans kompis. Pojkvännens kompis, runt 21-22 år gammal, hade ingen utom då uppenbarligen pojkvännen träffat förut.

   Vi dricker en del, och när vi runt halv två tiden sitter på Tunnan i gamla stan så börjar då denna kille snacka med mig när Niklas går till baren. Jag babblar på som jag alltid gör och han börjar säga saker i stil med "fan alltså en tjej som är lika snygg som du fast med humor som en kille är ovanligt" osv. Första kommentarerna så skrattar jag bara bort det, men när han börjar häva ur sig att jag är "den perfekta kvinnan" så blir jag obekväm och påpekar att jag har pojkvän. På det svarar han "Honom känner ju inte jag".

   Jag svarar inte ens på det för det var den dummaste kommentaren i världshistorien, så han frågar, smidig som han är, vad jag tänker rösta på i nyvalet. Jag svarar att jag tänker rösta rött, varpå han kläcker ur sig "Nejmen vadfan lägg av, gå tillbaka till att hålla käften och vara vacker". Tror det ligger på topp 3 mest sexistiska saker som någon har sagt till mig

   Niklas kommer nu tillbaka och jag väljer att prata med honom istället för med dumhuvudet till höger om mig. Efter ett tag så frågar killen om jag kan hålla honom sällskap när han tar en cigg, jag säger okej för att jag är en trevlig jävla person, men ber Niklas följa med. Äcklet står sedan väl där ute och försöker flirta med mig FRAMFÖR min pojkvän. 

Övriga kommentarer från Äcklet under kvällens gång:

 "Skulle fan hellre rösta på SD än på FI"

 

Slutsats: Ragga inte på en person som du vet har partner, och speciellt då inte när partnern är NÄRVARANDE. Trodde att det var uppenbart. 

 

Igår på krogen så var jag även med om något liknande men mindre sexistiskt beteede. Jag och Annabel var på Marquise och stod och dansade, och tre killar i 25-års åldern börjar dansa i ring med oss. Killen närmast mig försöker lägga armen runt min midja, inte en, men TRE gånger, trots att jag varje gång backat bort från honom. Han försöker sedan att prata med mig på dansgolvet, vilket jag bara ignorerar i princip. Min kära Niklas dyker även upp och börjar dansa med mig, jag skrattar och ger honom en puss väldigt uppenbart, men när han går och köper en öl så FORTSÄTTER denna snubbe att ragga på mig. Jag har precis hälsat på och pussat min pojkvän framför honom, men det var tydligen inte någon tydlig hint nej. 

 

Slutsats: Om den du raggar på backar undan, ignorerar dig eller kysser någon annan så är det god tid att ge upp. 

 

Vet inte om det är att 18-19åriga killar har sämre självförtroende och inte vågar ragga på jämnåriga, eller om det är äldre killar som mest är desperata. Ska fråga nästa gång. 

 

...om jag säger att jag vill söka sommarjobb på Rhodos? 1-2 månader med sol och krök endast låter som något jag skulle behöva desperat just nu, men får väll se hur taggad jag är på mer alkohol efter studenten, haha. Nej, men just nu känns det faktiskt som drömjobbet i sommar! Jag har ju redan ett jobb som jag kan fortsätta med efter studenten, men eftersom att jag jobbar som studybuddy så jobbar jag ju uppenbarligen inte under sommaren, och kommer alltså efter studenten stå helt utan inkomst fram till september ungefär, kul... Därför känns en Rhodosresa väldigt lockande, mer än att stå och löka inne på donken liksom. 

I övrigt så börjar jag bli stressad över julen och julklappar, och även tre uppsatser som ska in denna vecka i mitt kära lilla pluggelilugg, vilket är varför jag drömmer mig bort till Rhodos. Skoj liv här borta, men håller i alla fall på att samla på mig tillräckligt med ilska för att skriva ett åsiktsinlägg snart, taggaaaaaaa. 

 

Ni vet när en verkligen måte göra någonting men en liten röst i ens själ skriker nej? Så känner jag inför min biologilabbrapport. 

 

 

 

 

Julen har nog aldrig riktigt varit min grej. Fatta mig inte fel, jag älskar jul och allt vad det innebär med musik och god mat och julklappar till alla och grejer. Men av någon anledning så blir det bara fel för mig i juletider, någonting händer, jag bråkar med någon, ja alltså något går alltid fel. Senså har jag också alltid mycket som pågår i mitt liv och har haft det i princip de senaste tre åren, och runt jul blir det ännu mer. Julklappsköp, julstäda, baka, gå på diverse "glöggmys", extra mycket plugg pga att terminen tar slut, vad ska jag göra på nyår, nyårsklänning, julaftonskläder, med mera, med mera. Det tar liksom aldrig slut den här årstiden, hur mycket jag än tycker att jag får gjort.

   Därför har jag inte på många år riktigt kännt den där julkänslan. Inte ens i år, med julkonsert, julavslutning i skolan och luciatåg, lussebullar i frysen och julpynt i rummet, har jag lyckats få till julkänslan. Andra känslor kommer emellan, och gör det varje år. Jag är mest stressad, och många år ledsen, runt den här tiden på året. Är dock skönt att jag bara är stressad i år, hittills har inget hänt förutom att jag har 1000000 prylar att hålla koll på haha. 

   Tror dock att det är samma för många andra också, känns som om folk blir mer nere och allmänt mer känsliga i vintertider. Många förhållanden som tar slut också. Efter varje sommar är det massa nya par, och efter varje jullov är det massa nya singlar haha. 

   Äsch, trots att alla är deprimerade så gillar jag julen. Om vi inte hade en högtid och ett lov vid den här tiden på året så skulle fan ingen orka sig igenom vintern. 

   Jag har haft luciatåg och grejer, och om jag kunde så skulle jag slänga upp en bild, men eftersom att jag är så dålig på att fota grejer så får det väll bli något annat. 

Det finns två saker jag tycker om med dagens politiska klimat; 1. Jag kommer få rösta, samt 2. Röd-gröna vann förra valet. 

   I övrigt är detta pinsamt. Först var det pinsamt att socialdemokraterna var så dåligt förberedda för att vinna valet, vart ju lite konstigt där redan från början. Men nu?? Nu tillåts, pågrund av en löjligt stel blockpolitik, ett främlingsfientligt järnrörsparti med ledamöter som kallar kvinnor för hora att utöva en vågmästarroll så stor att det kan sluta med att 13% av folket kommer att bestämma över oss alla. Det är löjligt och oansvarigt av SD att fålla socialdemokraternas budget enbart för att de inte fick sin vilja igenom. Sveriges befolkning har röstat på den regering de vill ska styra landet. Respektera det. 13% av Sveriges befolkning fick igår så stor makt att vi nu tvingas gå till omval. Och om man ska tro det som SD har sagt så kommer de inte att godkänna en budget där de inte har fått igenom en del krav. Alltså, oavsett om alliansen nu vinner valet den 22:a mars, så kan även deras budget fällas och vi kan hamna i samma situation ännu en gång. 

   Så då finns det två alternativ; 1. Samarbeta med SD (vilket skulle innebära brutna vallöften från båda sidor) samt 2. Sammabeta över blockgränsen. 

   På punkt två kommer allianspartiernas ansvar in. Stefan Löfven har under hela sin korta period osm statsminister försökt sträcka ut en hand mot alliansen. Men de har vägrat samarbeta, vilket har försatt oss i exakt den position vi är i idag. Är det värt det undrar jag? Ni som röstar på alliansen, ser ni hellre SD i rollen som vågmästarparti än ett sammarbete över blockgränser? Oavsett om det skulle ske med den sittande regeringen eller de som kommer sitta efter nästa val så kommer utkomsten vara den samma, och det är ett röd/blått sammarbete. Så varför inte spara oss en jävla massa pengar, tid och diskussioner, och bara sluta vara sju år gamla och lär er att kompromissa. Löfven har inte varit en fantastik statsminister. Men när det gäller budgeten så är det först Sverigedemokratera, och sedan Alliansen som bär ansvaret för det som skett. 

   Men det viktigaste nu är inte att peka finger och skylla på varandra. Kliv fram, ta ansvar och styr upp detta ni vuxna, mogna människor som ansvarar för hela vårt land. Det är dags nu, oavsett partitillhörighet.